Jag behöver en plan. En livsplan. Min gamla verkar inte riktigt fungerar som det är tänkt nämligen. Det tog allt ett tag komma fram till den insikten, kanske alltför länge. Jag hoppas verkligen inte det. Det vore alltför jobbigt ifall det var så. Jag orkar inte med en sådan sak. På samma sätt som jag inte skulle orka med att designa barnkläder just nu, fast den saken behöver jag antagligen inte oroa mig för särskilt mycket just nu direkt. Men ändå, det skadar ju inte att vara förberedd för alla eventualiteter. Inte på något sätt alls. Tänk bara så mycket jobbiga grejer som kunde ha undvikits eller fått betydligt värre konsekvenser ifall folk bara tänkt efter lite i förväg och en vettig plan. Finanskriser, terrordåd och en massa annat obehagligt hade troligtvis kunnat avvärjas. Men så blev det förstås inte, i vanlig ordning. Tråkigt nog får man räkna med det, att om det värsta kan hända så händer det förr eller senare.