Ska det vara auktioner så ska det vara auktioner Göteborg. Den saken är helt klar. Visst kan det vara trevligt med sådana tillställningar på annan ort men det är ändå inte riktigt samma sak får jag nog lov att säga. Inte ens auktioner i London kan mäta sig med det som äger rum i Göteborg. Jag vet, jag har nämligen bevistat båda sorterna ett flertal gånger i mina dagar. Visst, man kanske kan hitta mer exklusiva och spektakulära objekt i städer som London, New York eller varför inte Dubai och Hongkong. Men hur många kassa ortvitsar och obegripliga historier om Kålle och Ada får man där? Rätt svar, inga alls. Säg att jag vore en internationell konsthandlare med hundratals miljoner i budget som ska köpa en Monettavla för någon sanslös summa. Då skulle följande gälla: inga skämt om att starköl kallas ”Hisinge-raket” eller något annat i den stilen, ingen affär. Så är det bara.

Jag har egentligen inte särskilt många fritidsintressen. Det har jag aldrig haft egentligen. Eller jo förresten jag gillar kläder. Fast jag vet inte riktigt om det här, att jag gillar att klä mig snyggt verkligen räknas som ett fritidsintresse för mig känns det mer som personlig egenskap. Att klä sig snyggt är ju den direkta motsatsen till att klä sig illa. De flesta skulle nog inte säga att det är ett intresse, en medveten handling att klä sig illa, eller hur? I varje fall, så har jag en fäbless för kläder i sammet. Jag bär sammetskläder så fort jag kommer åt. Och ja jag vet att många anser att det är dålig smak. I de flesta fall skulle jag få ge de som säger något sådant rätt. Men jag har faktiskt en tanke bakom mina klädval och tillsammans utgör en högst genomtänkt och enhetlig stil. Men det måste man nästan se för att förstå full ut. Jag får återkomma med bilder lite senare.

Jag överväger just nu att söka jobb i Stockholm. Det är något jag aldrig har gett mig på förut så det ska på sätt och vis bli lite spännande. Varför vet jag inte däremot. Genom åren har jag sökt jobb på så vitt skilda, geografiskt och väsensmässigt, orter som Överkalix, London och Jakarta. Med gott resultat dessutom vill jag gärna tillägga. Men det är ändå något som gör att jobbsökande i Stockholm känns speciellt och laddat för mig. Det är mycket möjligt att alltihop är någon form av hjärnspöke. Den saken kan inte på något sätt uteslutas. Men varifrån kommer det i så fall. Jag har svårt att fullt ut förstå den saken. I vanliga fall brukar jag inte vara särskilt hämmad och räddhågsen av mig. Det har jag aldrig varit. Alltså stämmer det här överens med min övriga karaktär och personlighet. Men egentligen är det inte någon större mening att hålla och teoretisera om saken längre. Det är som det är.

En kompis till mig har tagit det i mitt tycke något märkliga beslutet att ge upp sin karriär som framgångsrik fondmäklare och istället börja ägna sig åt massage Stockholm på heltid. Som sagt tycker jag spontat att det här är något besynnerligt beslut. Karriärdraget kommer troligtvis innebär att han får gå ner i inkomst till en tredjedel av vad han drar in i nuläget eller något i den stilen skulle jag gissa på. Men pengar är som bekant inte allt (mycket men inte allt) och man måste ju trivas med det man gör också. Tydligen så har han varit sugen på att jobba med något mer fysiskt och handgripligen hjälpa människor att må bättre på ett konkret och direkt plan, vilket naturligtvis är lovvärt på alla sätt och vis. Nu kan jag förstås inte säga att jag hade gjort samma sak, eller jag är tämligen säker på att jag inte hade gett upp det jobbet han har nu i första taget. Men i är ju alla olika.